På 1950-talet var den nya ungdomsgenerationen en av de större trenderna inom filmindustrin. Ett exempel var teman med fokus på ungdomar som gjorde uppror mot sin föräldrar. För TV däremot brukar åren mellan 1949 till 1960 räknas som guldåldern för amerikanskt tv-drama. De flesta serier kretsade kring vardagliga ämnen och detta märktes även inom filmerna vid samma tidsperiod.
För skådespelare och regissörer användes ofta television som en språngbräda för att ta sig vidare till Hollywood och där påbörja sin filmkarriär. Exempel på skådespelare som gick från teater till TV och vidare till 
film är James Dean, Marlon Brando och Paul Newman samt regissörer som Sidney Lumet och Robert Altman.
Filmerna som kom under 50-talet tog upp ämnen som tidigare varit undanstoppade. De kunde innehålla handlingar om rasism, knark och ungdomsbrottslighet. James Dean och Marlon Brando var två av skådespelarna man kunde se mycket i filmer som tog upp temat om ungdomskulturen.
Det kom också nya innovationer under 50-talet, bland annat ett filmformat som använde sig av tre projektorer. Det gjorde bilden av filmen tre gånger bredare, dock var det väldigt dyrt att skapa filmer på det här viset och man gick tillbaka till det äldre formatet istället.
