Upp och ner, ner och upp..

Förra veckan vid den här tiden kändes det som att det var så himla mycket problem i vårt projekt som jag inte riktigt visste hur man skulle lösa men nu går verkligen allt som på räls igen. Det är skitkul när det bara är uppgång och tro mig, det behövs just nu när det är nedgång i så mycket annat i mitt liv. Fast så länge projektet funkar bra så går det an.
Ett och två och kämpa på!
************************************************************************************

I find It!

Vi håller på med världens roligaste projekt, det är helt klart. MEN ni ska veta att det verkligen inte alltid är nån dans på rosor detta. Dessa samtal man hela tiden måste ringa runt till eventuella samarbetspartners, gamla barnskådisar man aldrig pratat med och upplysningsställen som folkbokföringen och ambassader... Det kan ibland vara ganska jobbigt för man känner sig som en jobbig telefonförsäljare som bara stör och kräver en massa. Dock får man alltid gå ut ur sitt privata jag till sitt arbetsjag (vilket kan vara svårt att komma ihåg ibland). Sen gör vi om produktionsplaneringen heeela tiden eftersom vi har allting redan så noga planerat. Det är lite som ett filmmanus man hela tiden måste göra om. Den tredje grejen är tiden.. Det är så grymt svårt att räkna ut hur lång tid ett sånt här projekt kan ta för det beror ju på så himla mycket. Det beror på samarbetspartners, sjukdomar, årstider och en massa annat.
 
Något roligt jag har att berätta är i alla fall att jag tycker det gick ganska så bra när jag var på Independent kostym. Jag hittade lite roliga kläder, bland annat dessa kappor som Anna och Britta har på sig i Bullerbyn. För det mesta är ändå allt det här väldigt roligt.

"Jag kan allt!"

Orden att man kan allt har många ut av Astrid Lindgrens fiktiva figurer haft som standardkommentar, så också Kajsa Kavat. Att Kajsa säger att hon kan allt har blivit en inspiration för Mathilda som spelade Kajsa i filmen för snart 25 år sedan. Det gäller säkerligen det hon sysslar med idag (som doktorrand på Uppsala universitet och studera och forska lite på egna ben).
Vi blev självklart tvugna att testa detta och se om det även gällde polkagrisar.
 
Polkagrisbak
 
Vi tog med Mathilda till Stockholms enda polkagriskokeri som ligger i Gamla stan där Jonas och Damo var så snälla att ta emot oss. Är det nån som kan klara det så är det Mathilda tänkte vi. Hon blev lite rädd först (tror vi) och påpekade att hon gjort det exakt noll gånger sedan de spelade in filmen men med Jonas hjälp gick det ju utmärkt.
 
Det är inte alla som får polkagrisar som "Kajsa Kavat" har gjort men det fick jag.
 
Jonas berättade historien om den första polkagrisen som gjordes ut av Amalia Eriksson i mitten ut av 1800-talet när hon skulle göra medicin till sin dotter Ida som var sjuk. Medicinen blev så god så Amalia skapade polkagrisar och blev på så vis Sveriges första kvinnliga egna företagare. Med den historien så började vi reflektera om Astrid kanske skrev Kajsa Kavat som en inspiration av Amaila Erikssons livsöde.
 
Mathilda och jag
 
Vi hade det väldigt mysigt inne i polkagriskokeriet och för ett ögonblick kändes det nästan som att vara tillbaka på tiden då Kajsa Kavat levde.

Bara för min skull

Jag lägger upp lite bilder här nu främst för min skull. Varför? Jo därför att jag måste plugga in dessa plagg tills imorgon då jag ska till Independent kostym och leta reda på dessa kläder (i alla fall försöka) eftersom meningen är sen också att vi ska filma dessa kläder.
 
Vad är Independent kostym kanske ni då undrar?! Jo det är ett ställe vid Frihamnen i Stockholm som har typ alla kläder från svenska filmer och TV-serier som gått genom alla år. Jag har varit där en gång tidigare och sett äkta kändisfigurer som till exempel Bamsen från Lotta (ett återseende vore ju ganska kul såklart). 
 
Kläderna vi vill filma är inte märkta så då har jag fått i uppgift att åka dit och leta dessa kläder själv.
 
Som tur var är de i alla fall sorterade i en barnavdelning och sedan i tiskategorier. Så please, håll tummarna för mig att jag hittar det jag letar imorgon...

Mötet med vår första Astrid Lindgren-skådis!

Här är hon: Mathilda! Mathilda Lindgren som också blev vår allra första Astrid Lindgren-skådis att träffa (och hon är INTE släkt med Astrid Lindgren men dock så sprudlande glad ändå. )
 
När Mathilda var liten så ville hon bli stjärna, bäst och störst av allt och alla. Redan som 4,5-åring hade hon stor koll på den äldre generationens svenska skådespelarelit. Att hon då skulle få spela mot namn som; Birgitta Andersson, Harriet Andersson, Mimi Pollak och Majlis Granlund var ju värsta stora drömmen.
Mathildas föräldrar beslöt sig för att ta med henne på en casting så hon fick se hur allt gick till när man sökte en filmroll. Ingen trodde väl då att den 4,5-åriga lilla tjejen som tävlade mot ett hav fullt av flickor upp mot 8-årsåldern skulle bli Astrid Lindgrens; Kajsa Kavat. Men det blev hon! Stora diskussioner gick om man verkligen skulle låta en liten 4,5-åring få rollen som egentligen skulle bäras av en 8-åring. Regissören Daniel Bergman fastnade dock för den lilla flickan som blev hela Kajsa Kavat-filmteamets lilla charmtroll.
 
Rundtur på Skansen med Helene i täten och Mathilda strax efter.
 
Vi träffade Mathilda på Skansen där snälla Helene som jobbar tog emot oss och visade oss runt i bland annat kryddboden som för ungefär 25 år sedan var filmens leksaksaffär.
Trots att Mathilda var så liten så kommer hon ihåg mycket från filmen. Liksom Paula har hon några ut av sina första minnen ifrån filmen. Hon minns att hon fick göra mycket saker för första gången och blev kanske nästan lika kavat som Kajsa själv var. För att tända ljus och göra polkagrisar är ju inte 4-åringar så vana vid. Att göra allt detta med kliande yllestrumpor och lager av flera klänningar var bra jobbat tycker jag och Elinor.
Men det slutar inte här... Nästa vecka ska vi nämligen göra polkagrisar med Mathilda. Det ska bli minst sagt spännande.

Fortsättning av filmandet om gamla barnskådisar

Ett försök att blogga med 38,5 graders feber men det ska väl inte vara så svårt tycker man...
Vi fortsätter att träffa Sveriges mest älskade barnskådespelare och idag tänker jag berätta om vårt möte med Paula Odehammar i Nynäshamn (som liten Paula Jagæus).
 
Paula och jag.
 
Det hela började med enkla fotografier hos en fotograf som skulle till Paulas mor och farföräldrar som present på och från deras barnbarn. Någon reklamkille såg dessa foton och tyckte att Paula fastnade väldigt bra på kort och sedan bad de att få ha med Paula på foton på ett eget Konsummärke för barn med tandkräm, havremust osv. Regissören Rolf Husberg fastnade för den 4 år gamla flickan på dessa reklamskyltar och ville så gärna testa henne för en film han skulle göra. På filmtestet så följde Paulas lillasyster Kristina (2,5 år) med som också visade sig vara orädd och duktig på att improvisera framför kameran. Så blev de två systrarna Jagæus de yngsta i Sveriges första barnfilm; Barnen från Frostmofjället.
Där fick Paula spela en flicka som hette Brita-Kajsa och Kristina fick ha kvar sitt riktiga namn eftersom hon inte lyssnade till Märta-Greta som hennes karaktär i boken heter. Det är där hon har fått sina allra första minnen ifrån. För hur kan man glömma bort en get som gick på tabletter, en skrämmande gubbe som spelade en sotare och i filmen skulle bli Paulas bästa vän eller känslan av att som 4-åring lämna sina föräldrar under så lång tid när de skulle åka från södra delen av landet till Jämtland för att spela in filmen?! 
 
Vi fick se mycket kort och tidningsurklipp hos Paula. Inte bara ur Barnen från Frostmofjället...
 
utan även från tex. Den allvarsamma leken. 
 
Några till offentliga grejer blev det för Paula och Kristina i bland annat filmen; Den allvarsamma leken, skriven av Hjalmar Söderberg.
Fast som vuxen har Paula bland annat arbetat som lärare och Kristina flyttade till Köpenhamn där hon avled i cancer för ungefär 2 år sedan.
Det blev ett känslosamt möte med mycket kramar, gråt och skratt när vi träffade Paula. På något sätt påminde hon om min gammelmormor som jag ofta tänker på.
Även Paula ogillar att synas i rampljuset så vi är hemskt glada att hon gjorde ett undantag för vår skull. Jag vet med säkerhet att kontakten med Paula kommer att fortsätta.

My secret mailbox ;)

* Vissa saker kan man bara inte förstå om man inte är med om dem själv. *
 

Nu har vi börjat spelat in våran serie - om gamla barnskådisar

En sång för nästan 70 år sedan och sedan samma sång nästan 70 år senare fast i betydligt gladare stämma än i den sorgsna filmen.
 
Japp! Nu har vi äntligen börjat spelat in vår efterlängtade dokumentärserie om gamla barnskådespelare.
I lördags träffade vi den allra första gamla barnskådisen; Anne-Sophie Myrdal. Det blev vårt allra första barnskådismöte och det är om det jag tänker berätta om här i bloggen idag.
Anne-Sophie Myrdal hade smeknamnet Fiffi som liten och efternamnet Honeth som flicka när hon medverkade i Sveriges första barnfilm; Barnen från Frostmofjället. Där spelade hon en liten flicka som hette Anna-Lisa.
Hon berättar själv att under hela hennes liv har rollen som Anna-Lisa påverkat henne otroligt mycket. År 1945 när filmen kom så såg ALLA filmen och det var ju svårt då att inte bli Anna-Lisa med hela svenska folket.
Anne-Sophie kom väldigt bra överens med den äldsta flickan i filmen som spelade Maglena (Siv Hansson som vi tyvärr inte lyckats hittat). En gång rymde de båda flickorna med deras trasiga filmkläder ur filmstudion som de filmade i då till en liten butik där de sålde en massa små fina saker. De fastnade för en necessär. En kvinna såg dessa flickor och ville så gärna köpa dessa necessärer till tjejerna som hon trodde var väldigt fattiga. När hon fick reda på att det var två stycken filmbarn ur Rolfs Husbergs filmatisering så kände hon sig nog något blåst.
Som vuxen har Anne-Sophie arbetat som lärare. Hon säger att på så sätt fortsatte hon ändå med skådespeleri eftersom man så ofta som lärare inte kan säga precis som man känner och tänker när man står där framför katedern.
Idag är Anne-Sophie en glad och pigg pensionär som delar ut av det kalla Sverigeåret bor i Spanien.
Vi är väldigt glada över att vi fick komma och hälsa på henne då hon och hennes man nyss flyttat till lägenhet och dessutom har mycket att göra inför Spanienresan. Men roligast är nog ändå att hon tackade ja till att vara med i vår serie då hon inte gillar allt för mycket att vara med på film och foto.

Innan allt började...

Första inlägget i denna kategori - wiee! På lördag ska vi börja filma efter 1,5 års förarbete och nu ska jag försöka berätta lite kortfattat vad vi gjort innan vi hamnade här.
 
För ungefär 2 år sedan kom jag på att jag ville göra en dokumentärserie om gamla barnskådisar. Jag skrev om min idé på ett filmforum att jag ville hitta en eller två tjejer i min ålder som var sugen på att göra ungefär samma sak. Av en slump träffade jag då på Elinor som hade precis samma tankar som jag och börjat forskat i barnskådespeleri, hur troligt är det?! Vi började skriva med varandra och kände att vi kom väldigt bra överens och tillslut träffades vi då vi klickade både som arbetspartners och blev väldigt bra kompisar.
 
Mycket administrativt arbete är det
kring detta. Innan vi kontaktade alla
gamla barnskådisar frågade vi
hundratals människor i åldrarna 20-60+
vilka barnskådisar de helst skulle vilja
se i vår dokumentärserie.
 
Vi började med att skriva upp alla svenska barnfilmer, barnserier, familjefilmer, vuxenfilmer, familjeserier och vuxenserier vi kunde komma på som hade betydande historiska barnskådespelare mellan i mitten ut av 1940-talet till i mitten ut av 1990-talet. Sedan valde vi ut några som vi sökte upp genom folkbokföringen och ambassader som vi senare skickade iväg ett brev till. Efter det fick alla gamla barnskådespelare svara oss om de ville vara med eller inte ville vara med eller helt enkelt var osäkra på om de ville vara med.
 
Nu har vi ca. 30 barnskådespelare från Sveriges största filmatiseringar som tackat ja till att medverka i vår dokumentärserie, vi ska fråga 10 stycken till och sen när vi uppnått 40 är vi nöjda.
 
Alla filmer måste man ju bara se och
chips och dricka är sånt man också
bara mååååste äta då.
 
Vi har nu kommit fram till det momentet då vi ska börja filma vårt pilotavsnitt som också är ett specialavsnitt med jultema. Det är det vi ska börja med nu i helgen. Fortsättning följer....