En lördagsdiskussion framför Melodifestivalen

- Ja, nu när det är Army of Lovers sitter väl kungen på helspänn framför soffan och kollar.
 
- Det tror jag inte. Han har ju fullt upp att fira sitt barnbarn Estelle som fyller 1 år idag.
 
- Ah, just det! Är det ett helt år sen alltså Daniel fällde kommentaren att han var All over the place?
- Yes, det är det!
 
Grattis Estelle 1 år! Tycker att Sverige har fått en väldigt söt prinsessa.

Svar på ännu en programfråga

För ett tag sedan fick jag en programfråga av Maja som det stod såhär på:
 
Jag frågade er vad det kunde vara eftersom jag på rak arm inte kunde komma på detta själv. Jag har fått massor av likadana svar så jag tror vi kan komma överens om att svaret är detta:
 
Självklart är det Gnottarna som Maja menar! Tack vare er som läser denna blogg så kunde vi komma fram till detta. Är det någon som undrar något mer om nåt framför allt svenskt program så är det bara att fråga här så försöker vi att lösa det tillsammans om jag inte klarar det själv.

Vad är detta för barnprogram?

Ännu en programfråga har kommit in och jag kan inte svara på den riktigt på rak arm. Kan ni kanske hjälpa mig?
 

Vad ska man säga?

Själv tyckte jag att X Factor var rätt bra. Men vad gör man inte för att få höga tittarsiffror?... Svensk TV lever nu förtiden på ett helt nytt ordspråk: "In med gamla, ut med det nya."

Guldbaggen 2013

Igår var det Guldbaggegalan. Jag satt såklart bänkad i min vanliga ordning. De flesta priserna tog naturligtvis Äta sova dö, Palmedokumentären och Call Girl hem. Men den stora anledningen till varför jag alltid kollar på Guldbaggen varje är för att se:
 
* Hedrandet av personer som gått bort
* Hedersbaggen
* Gullspiran
 
Så sjukt kul att Ella Lemhagen vann Gullspiran precis som jag ville och naturligtvis också jätteroligt att Hasse Alfredsson fick Hedersbaggen. Trodde redan han hade fått den. Haha!

Allis med is

Idag tänkte jag skriva om det gamla svenska barnprogrammet; Allis med is.
Allis är en flicka i lågstadieåldern som inte stavar Alice utan med is på slutet, alltså blir det Allis med is. Allis hamnar i en jobbig period i livet då hon först förlorar sin bästa kompis i en bilolycka och sedan måste flytta ifrån sina föräldrar då de börjar jobba på en båt. Hon byter skola, flyttar till sin mormor och morfar och stänger in sig själv helt. I den nya skolan blir hon retad av de andra barnen för att hon är annorlunda. Fast Allis vill ändå inte ha några nya kompisar. Ingen ska få ersätta hennes allra bästa vän. Ändå råkar hon bli ganska så bra kompis med en kille i klassen som heter Sigge och också är ganska så speciell. Sigge och Allis hittar en skadad fågel som de bestämmer sig för att ta hand om och får då väldigt bra kontakt med varandra. Dock slutar aldrig riktigt Allis längta efter att hennes mamma och pappa ska komma och hämta hem henne och hon fortsätter ständigt se bilder i huvudet ut av hennes bästa kompis som dog...
Det här är kanske det mest sorgliga barnprogrammet jag någonsin sett. Jag minns att jag verkligen fick bita ihop för att inte börja gråta när jag såg den här serien första gången då den kom i början ut av 90-talet. Jag minns hur bra dom lagt upp det så att man verkligen skulle kunna förstå hur det var (även fast man var liten) att förlora sin allra bästa kompis. Kanske denna serie nästan är lite för djup ibland för att ha titeln barnprogram.
I rollerna ser vi bland andra; Emelie Rosenqvist och Tapio Leopold.

KatjaKaj och BenteBent

Idag tänker jag skriva om det danska barnprogrammet: KatjaKaj och BenteBent, originaltitel; KatjaKaj og BenteBent.
KatjaKaj och BenteBent är två tecknade gubbfigurer som hittar på en massa olika saker, typ ritar, tittar på TV och ja, lite allt möjligt. KatjaKaj är liten och tjock och BenteBent är lång och smal (det kan man nästan höra på namnen faktiskt). Varje avsnitt är ungefär fem minuter långt så ärligt talat så finns det inte så mycket att skriva om detta barnprogram. Ett avsnitt av KatjaKaj och BenteBent kan till exempel handla om en ost som är för gammal och hur mycket finns det att skriva om en ost som är för gammal liksom?!
Jag tror att jag tyckt att KatjaKaj och BenteBent hade varit ett ganska så tråkigt barnprogram om det funnits när jag var liten. Antagligen är det till för dem allra minsta barnen och vem vet, ja då kanske det är riktigt bra.

Rör inte min TV!

Jag blir så sjukt förbannad över folk som ska bestämma vad jag ska se på min TV. Jag vill se på Kalle Anka klockan 15.00 den 24:e december som alla andra jular. Kommer jag att få göra det i år i vanlig ordning? Nej! Därför Disney Nordic har bestämt sig för att klippa bort scener ur min favoritdel; Jultomtens verkstad. Jag ska alltså inte få se när Tomten stämplar OK på dockorna för att de anses som stereotypa. Sååå jääävla töntigt! Men det här är framtiden mina vänner. Allt som är avvikande ska plockas bort och precis allllllla ska vara likadana för att accepteras.
Jag känner att det känns lite onödigt att fortsätta skriva exakt samma sak som två ut av mina favoritbloggare redan har skrivit så därför hänvisar jag till deras blogginlägg:
 
Heltenklaanna
 
MaryCaroline

Tjuvarnas Jul

Minns ni förra årets julkalender? Det gör ni troligen. Det är den julkalendern jag tänker skriva om idag; Tjuvarnas Jul.
8-åriga flickan Ing-Britt, Blanche Flour eller som vi kanske mest känner igen henne som; Charlie är föräldralös. Hennes sista släkting har precis dött och hon har fått en lapp om att hon har en pappa någonstans. Hon lyckas söka upp honom. Han heter Kurre. Kurre är verkligen inget pappa-ideal. Han är helt tvärtom mot hur en pappa ska vara och det värsta av allt är nog att han är TJUV. Kurre ingår i en tjuvliga som heter Klappsnapparna och i samband med att Charlie kommer in i Kurres liv så blir hon självklart också medlem i Klappsnapparna. Dåtidens socialtjänst upptäcker det och tar Charlie ifrån Kurre till barnhem och fosterhem. Problemet är ju att Kurre och Charlie redan är väldigt fästa vid varandra, så nu gäller det alltså att hitta på en bra lösning så att Kurre och Charlie kan vara tillsammans igen.
Det här är en ut av dem sötaste julkalendrarna jag sett någon gång tror jag. Tea Stjärne är antagligen också nutidens bästa svenska barnskådespelerska.
I rollerna ser vi också; Gustaf Hammarsten, Elisabet Carlsson, Siw Carlsson, Claes Månsson och Maria Kim.
 

Time snart för temavecka

Japp! Snart är det dags för terminens temavecka i min blogg.
Den här gången har jag tänkt riktat in mig på tjejer, hur tjejer umgås med varandra, hur tjejer är mot varandra och hur tjejer är mot killar. Sedan gick jag vidare i mina tankar och kände då att självklart ska jag köra Sex and the City-vecka. Min favoritserie när det kommer till amerikanskt.
Så nästa vecka då, alltså vecka 47 kör vi Sex and the City-tema i den här bloggen. Wieee! Det ska bli kul!

Mimmi eller Monstret i Skåpet

Idag tänker jag skriva om Viveca Lärn (Sundvalls) fantastiska berättelse; Mimmi. Ja, självklart som TV-serieformat. Eller om man nu hellre vill kalla serien för Monstret i skåpet som faktiskt boken heter.
Mimmi är sex år. Hon bor tillsammans med sina konstiga föräldrar som aldrig gör som alla andra föräldrar gör. Mimmis pappa Oskar jobbar som brevbärare och Mimmis mamma Elin jobbar på restaurang. På dagarna går Mimmi på lekis där hon leker, pysslar och har roligt med sina kompisar, speciellt med Anders. Anders har berättat att det finns ett monster som bor i skåpet på lekis. En dag tänker Mimmi och Anders släppa monstret fritt, kanske sista dagen på lekis?!
Mimmi var ett barnprogram som jag fullkomligt avgudade som liten. Självklart hade jag det på VHS-band och jag läste alla Mimmi-böckerna. Man kan nästan se Mimmi som en kvinnlig Sune ibland. Likheterna mellan dem båda är väldigt lika. De har stor fantasi, konstig familj och i serien smälter en såndär näst intill barnförbjuden humor in emellanåt.
 
Jag hittade en bild på hur Maria Von Euler ser ut idag:
 
Självklart tar vi också med en bild när hon spelade lilla Mimmi:
 
I rollerna ser vi bland andra; Maria Von Euler, Cecilia Nilsson, Magnus Nilsson, Calle Torén och Ing-Marie Carlsson.

Snobben

Idag tänker jag skriva om ett ut av världens bästa barnprogram; Snobben, originaltitel; Peanuts.
Snobben är en liten hund, liten i orden men så stor på jorden. Han bor i en hundkoja, eller nja, snarare ovanpå sin hundkoja när det alltid är där han sover. Han är en mycket speciell hund som kan göra saker som ingen annan hund kan. Han beter sig i stort sätt som en människa, som ett litet barn kan man säga. Man kan alltid lita på Snobben för han kommer alltid finnas där om man är i knipa. Snobben har också en husse som heter Karl och bor i huset alldeles intill Snobbens hundkoja. Karl är en pojke i lågstadieåldern. Trots att det är just Snobben som äger titelnamnet (i alla fall i Sverige) så kretsar handlingen mest kring Karl, hans syster Sally och deras vänner Gullan, Linus, Leonard och några andra.
Jag älskar verkligen Snobben. Det finns inget ont att säga om den här serien. Jag har aldrig gillat tecknade barnprogram men Snobben är verkligen ett undantag. Det är som en otecknad serie om livet för barn fast den alltså är tecknad. Snobben tar upp viktiga ämnen som; vänskap, kärlek, orättvisa, cancer och allt annat som är viktigt i ett lågstadiebarns värld. Kanske dags för ett Snobbenmarathon för mig snart.

Häxan Surtant och den fruktansvärda fritiden

Idag tänkte jag skriva lite grann om Häxan Surtant igen. Det känns som att det passar lite extra bra just nu när vi snart håller på att gå in i Halloweentider. Jag tänkte rikta in mig på Häxan Surtant och den fruktansvärda fritiden.
Häxan Surtant är säkert som nästan alla vet världens mest elaka och suraste häxa. I Häxan Surtant och den fruktansvärda fritiden får man även lära känna Häxan Surtants mamma; Häxmamman Harriet. Häxmamman Harriet är raka motsatsen till Häxan Surtant. Hon är glad och väldigt snäll. När Häxan Surtant blir vräkt i sin lägenhet för att hon inte har betalat sin hyra på 200 år så har hon ingenstans att ta vägen så hon får då flytta hem till Häxmamman Harriet igen. Det blir väldigt drygt för Häxan Surtant när hon numera måste spendera så mycket fritid tillsammans med sin mamma. Det blir alltså en fruktansvärd fritid.
Åhh, man kan ju inte annat än att älska Häxan Surtant. Jag tycker nog nästan till och med att Häxan Surtant och den fruktansvärda fritiden är snäppet bättre än den första produktionen med Häxan Surtant. Här får vi ju också träffa på underbara, bästa Birgitta Andersson.
I rollerna ser vi alltså; Katrin Sundberg och Birgitta Andersson.
 
Klicka HÄR för att komma till inlägget; Häxan Surtant

Nu är det nu

En tjej som heter Linnea mailade mig och frågade om jag minns barnprogrammet; Nu är det nu. Självklart minns jag det och idag tänker jag skriva om just Nu är det nu.
Nu är det nu är ett barnprogram som är lite i samma stil som Fem myror och Abrakadabra. Med andra ord; det är 1 barnprogram fast flera barnprogram i det, ah ni kanske fattar typ. I alla fall så var huvudrollen och programledaren i detta program ingen mindre än Katti Hoflin. I detta program fick man lära sig om hur olika saker och ting går till i världen, ja typ vad som helst. Där fick man även träffa på olika hundar som alla hette efter en siffra. Det fanns; Ettan, Tvåan, Trean, Fyran, Femman, Sexan, Sjuan och Åttan. Alla hade de olika personligheter och man fick följa deras tankar och deras livsfrågor.
Nu är det nu var ett barnprogram som gick på SVT i början av 2000-talet. Jag tyckte faktiskt att det barnprogrammet var riktigt bra. MEN när jag googlar runt efter Nu är det nu så hittar jag nästan INGENTING om det. Det gör mig faktiskt riktigt besviken. Det visar att Nu är det nu är ett riktigt underskattat barnprogram tyvärr. Jag menar, jag var ju faktiskt ganska stor i början av 2000-talet och tyckte att det var bra - alltså var det väldigt bra. Grymt underskattad program, som sagt var.

Medium

Ännu en numera nedlagd amerikansk TV-serie är Medium. Därför tycker jag att det passar bra att skriva om den serien idag när jag ska skriva om ett gammalt TV-program och även ett utländskt sådant.
Medium är en medium-serie kan man kort och gott säga. Det handlar om Allison som lever ett rätt vanligt familjeliv tillsammans med sin man och sina tre döttrar. Det är bara en speciell sak med Allison, hon är ett medium. På nätterna drömmer hon drömmar om hemska saker som kommer att hända, hon kan prata med döda människor och ibland också läsa andra människors tankar. På grund av hennes övernaturliga och ovanliga förmåga så går hennes arbete självklart ut på att hitta okända mördare och förhindra att hemska saker ska ske via polisen. Allisons döttrar och halvbror har också litegrann ut av Allisons övernaturliga förmåga, ja det är tydligen genetiskt alltså.
Som jag berättat många gånger i den här bloggen så är ju jag verkligen inget fan ut av såna här övernaturliga serier. Dock har jag slötittat så mycket på Medium att jag ändå har lyckats hängt med rätt bra i. Faktum är att den här serien tydligen ska vara baserad på verkligheten. Ja, det finns en tjej som heter Allison i det verkliga livet, som bor i USA, är ett medium och som den här serien är skapad efter. Ska man kanske börja tro på det övernaturliga ändå?!
I rollerna ser vi bland andra; Patricia Arquette, Jake Weber och Sofia Vassilieva.

Mona och Mastiff

Några kanske undrar vad det är för låttexter jag lagt in i bloggen de senaste dagarna?! Några kanske dessutom redan vet vad det är för låtar. Det är ju Mona och Mastiff-låtar. Mona och Mastiff är en gammal svensk barnproduktion som jag tänker skriva om idag.
Mona och Mastiff lever någon gång på 90-talet. Mastiff är en hund och Mona är hans matte. Vi får lära att känna Mona och Mastiff genom en massa olika härliga sånger som Mona sjunger. Det är sånger som handlar om bland annat; vänskap, kärlek, vardagsstress, skolproblem och festligheter. I varje del får man höra EN sång och dessutom se vad som händer med Mona och Mastiff både före, i sången och efter sången. Ja, det kanske hade varit smidigare och sagt från början att det är som några slags musikvideos som Mona och Mastiff medverkar i.
Mona och Mastiff var en riktig underhållande barnproduktion. Är man uppväxt på 90-talet så är det lätt att känna igen sig i Monas sånger. Dock kunde man ju dö av avund för att hon hade en sån fin hund som Mastiff. Ett program är det här alltså som påminner ganska mycket om Anders och Puttes; Känsliga bitar.
I rollerna ser vi bland andra; Simona Escanilla och Mastiff då såklart.

Snälla hjääääälp mig någon!!!

Som ni kanske vet så får jag en himla massa frågor om gamla borttappade TV-program ut av olika personer. Oftast är det efterlysning av gamla barnprogram.
Nu har jag nyligen fått två till programfrågor som jag verkligen inte kan lösa. Den ena är från Elin och den andra är från Jimmy. För tillfälligt känner jag mig helt lost när jag läser deras programfrågor. Finns det någon som kan hjälpa mig?
Här kommer frågorna:
 
Elin:
Hej!
Jag har letat som en galning efter ett barnprogram som gick någon gång i början på 2000 talet tror jag. Det är en man med brun kostym som cyklar för det mesta, han hamnar i olika situationer och han klantar alltid till det. Programmet är dubbat om jag inte minns helt fel. Har du någon som helst aning vad det kan vara för barnprogram?
 
Jimmy:
Nu har jag en efterlysning. Min bror har ett program han skulle vilja återse. Det rör sig om ett tecknat barnprogram som hade något med gurkor att göra, och fötter som växte när någon snodde gurkor (?). Det sändes i mitten av 90-talet och det var "samma avsnitt hela tiden", något som repeterades alltså. Någon som har en aning om vad detta skulle kunna vara för program? =)
 
Vet någon något om detta? Snälla hjälp mig då i så fall!
 

Bella och Theo

Ibland så glömmer man helt enkelt bara bort sig. Man tror att man har gjort något som man inte alls har gjort. Jag trodde att jag hade skrivit ett eget inlägg om Bella och Theo i den här bloggen men det hade jag ju INTE. Så det är verkligen på tiden att jag gör det nu.
Bella och Theo är två talande dockor som verkar leva ett vanligt svenskt barnliv någon gång på 90-talet och kanske också i början av 2000-talet. Bella och Theo är syskon. Bella är storasyster och Theo är lillebror. De bråkar som syskon gör och leker och filosoferar på ett syskonaktigt sätt. Bella som storayster gillar att läxa upp sin lillebror lite grann ibland och Theo som lillebror småirriterar Bella lite smått då och då. De gillar även att sjunga tillsammans och ibland kan det bli riktigt bra sång. 
Bella och Theo är utan tvekan Sveriges bästa dockprogram genom tiderna. Före Magister Munter och till och med före Bio Rio kommer denna klassiker. Jag älskar verkligen dessa två dockor. Jag skulle nog faktiskt kunna säga att Bella och Theo är ett ut av dem bästa barnprogrammen jag följt under mina uppväxtår. Jag hade gärna fortsatt och kollat på Bella och Theo om de hade gjort nya avsnitt om vad som till exempel hände sen när de blev tonåringar. Det hade ju kunnat blivit riktigt roligt!

Molly Mus

"Molly Moolly Molly Molly Mus". Jag börjar detta inlägg med kanske världens enklaste introsång till kanske världens enklaste mus. Idag ska jag skriva om barnprogrammet; Molly Mus, originaltitel; Maisy Mouse.
Molly Mus är ett barnprogram som passar bäst för alla dem små barnen. Tittar man på Molly Mus så kan man lära sig räkna, nya ord och en massa andra saker som kan vara viktiga att veta för små barn som växer upp. 
Molly är då som sagt var en liten mus, ja en tecknad mus som kanske hade sin bästa poppisperiod i början av 2000-talet. Det minns jag så väl eftersom jag då fick en kusin som hette Molly och den enda igenkännande Molly man kunde komma på då var ju liksom Molly Mus. Dock kan jag inte riktigt fatta hur dom tänkte med översättningen. Är Maisy för svårt att säga för svenska småbarn kanske? Kan ju vara så och då tyckte väl tydligen översättarna att Molly var det bästa ersättningsnamnet. Molly Mus är en typisk såndär figur som man känner igen mer för sina reklamerade leksaker, pussel, bebiskläder och övriga småbarnsartiklar i alla dess slag än själva barnprogrammet Molly Mus. Frågan kan man också ställa sig vad Molly Mus tillverkare mest har tjänat pengar på; Är det berättelserna om Molly Mus eller är det alla övriga materiella ting med Molly Mus? Hmm...

Känsliga bitar

Jag vet ärligt talat inte om det här är ett riktigt TV-program eller om det bara räknas som musikvideos. Idag tänker jag i alla fall skriva om Anders och Puttes; Känsliga bitar.
Anders och Putte är typ två kompisar som ständigt sjunger om olika känslor. Det kan handla om när något är pinsamt, om att vara arg, ledsen, försiktig, envis, besviken, påhittig men framför allt kan det handla om att vara NÖJD. Det är mycket därför jag skriver om det här nu också. Inte för att jag är särskilt nöjd med att ha huvudvärk just nu och inte heller för att jag är särskilt missnöjd över någonting med tanke på att man kan ju ha det betydligt värre än lite huvudvärk, utan det hela handlar om att deras NÖJD-låt har satt sig på min hjärna för tillfälligt. Den har suttit där sedan i eftermiddags och tänker visst inte försvinna idag. Jag är ändå nöjd över att det är Nöjd och ingen annan låt som sitter där liksom.
Anders och Putte är ett bra team. De är roliga och påhittiga när de kör sina Känsliga bitar. Det är typiskt sånhär musik som funkar att lyssna på när man är liten men även kan vara rolig att lyssna på ibland när man är stor. 
I rollerna ser vi bland andra Anders Lundin och Lars in De Betou.

Tidigare inlägg