My secret mailbox ;)

* Vissa saker kan man bara inte förstå om man inte är med om dem själv. *
 

Tror jag låter detta valet vara osagt...

Vad säger ni?...

Varför betala TV-avgift för datorn om man ändå aldrig tittar på TV i datorn?

Det undrar jag! Det är ju som att betala interneträkning för telefonen även om man kanske inte har internet i sin telefon.
 
Vad tycker ni om det här?

Bäst just nu, nu, nu!


Nu har vi börjat spelat in våran serie - om gamla barnskådisar

En sång för nästan 70 år sedan och sedan samma sång nästan 70 år senare fast i betydligt gladare stämma än i den sorgsna filmen.
 
Japp! Nu har vi äntligen börjat spelat in vår efterlängtade dokumentärserie om gamla barnskådespelare.
I lördags träffade vi den allra första gamla barnskådisen; Anne-Sophie Myrdal. Det blev vårt allra första barnskådismöte och det är om det jag tänker berätta om här i bloggen idag.
Anne-Sophie Myrdal hade smeknamnet Fiffi som liten och efternamnet Honeth som flicka när hon medverkade i Sveriges första barnfilm; Barnen från Frostmofjället. Där spelade hon en liten flicka som hette Anna-Lisa.
Hon berättar själv att under hela hennes liv har rollen som Anna-Lisa påverkat henne otroligt mycket. År 1945 när filmen kom så såg ALLA filmen och det var ju svårt då att inte bli Anna-Lisa med hela svenska folket.
Anne-Sophie kom väldigt bra överens med den äldsta flickan i filmen som spelade Maglena (Siv Hansson som vi tyvärr inte lyckats hittat). En gång rymde de båda flickorna med deras trasiga filmkläder ur filmstudion som de filmade i då till en liten butik där de sålde en massa små fina saker. De fastnade för en necessär. En kvinna såg dessa flickor och ville så gärna köpa dessa necessärer till tjejerna som hon trodde var väldigt fattiga. När hon fick reda på att det var två stycken filmbarn ur Rolfs Husbergs filmatisering så kände hon sig nog något blåst.
Som vuxen har Anne-Sophie arbetat som lärare. Hon säger att på så sätt fortsatte hon ändå med skådespeleri eftersom man så ofta som lärare inte kan säga precis som man känner och tänker när man står där framför katedern.
Idag är Anne-Sophie en glad och pigg pensionär som delar ut av det kalla Sverigeåret bor i Spanien.
Vi är väldigt glada över att vi fick komma och hälsa på henne då hon och hennes man nyss flyttat till lägenhet och dessutom har mycket att göra inför Spanienresan. Men roligast är nog ändå att hon tackade ja till att vara med i vår serie då hon inte gillar allt för mycket att vara med på film och foto.

Hans "Hasse" Alfredson

Det vore ju totalt fel att en vecka som denna inte skriva om Hans "Hasse" Alfredson som vann Hedersbaggen i början ut av denna vecka.
Hans Alfredson föddes mitt i sommaren år 1931 och blir alltså detta år 82 år. Han är en ut av tidernas största underhållare i Sverige.
Tillsammans med Tage Danielsson (som avled 1985) har han stått för några ut av Sveriges största TV-ögonblick. Han har gjort i stort sett allt. Han har varit regissör och manusförfattare till produktioner som; Kvartetten som sprängdes, Ägget är löst, Den enfaldige mördaren och enbart manusförfattare till produktioner som; Att angöra en brygga och Äppelkriget.
 
Hasseåtage
Han har kanske varit som allra mest uppskattad ändå när han gått under duon med Tage Danielsson som "Hasseåtage". De har ju tillsammans gjort helt oförglömliga revyer.
 
Hans Alfredson som sommarpratare
Dock är det svårt att också glömma Hans Alfredsons roller i produktioner som till exempel; Utvandrarna, Nybyggarna, Pippi Långstrump, Den goda viljan, Drömkåken, Jerusalem och Maria Larssons eviga ögonblick.
Hans Alfredson har nog gjort bäst intryck på en eller två generationer före mig. För mig är han som allra störst i Astrid Lindgrens filmer Pippi och störst av allt; Skrållan, Ruskprick och Knorrhane. Det finns nog ingen Astrid Lindgren-produktion som kommit mig så nära hjärtat som Saltkråkan så självklart är hans prestation där något alldeles extra.

Vad ska man säga?

Själv tyckte jag att X Factor var rätt bra. Men vad gör man inte för att få höga tittarsiffror?... Svensk TV lever nu förtiden på ett helt nytt ordspråk: "In med gamla, ut med det nya."

Guldbaggen 2013

Igår var det Guldbaggegalan. Jag satt såklart bänkad i min vanliga ordning. De flesta priserna tog naturligtvis Äta sova dö, Palmedokumentären och Call Girl hem. Men den stora anledningen till varför jag alltid kollar på Guldbaggen varje är för att se:
 
* Hedrandet av personer som gått bort
* Hedersbaggen
* Gullspiran
 
Så sjukt kul att Ella Lemhagen vann Gullspiran precis som jag ville och naturligtvis också jätteroligt att Hasse Alfredsson fick Hedersbaggen. Trodde redan han hade fått den. Haha!

Allis med is

Idag tänkte jag skriva om det gamla svenska barnprogrammet; Allis med is.
Allis är en flicka i lågstadieåldern som inte stavar Alice utan med is på slutet, alltså blir det Allis med is. Allis hamnar i en jobbig period i livet då hon först förlorar sin bästa kompis i en bilolycka och sedan måste flytta ifrån sina föräldrar då de börjar jobba på en båt. Hon byter skola, flyttar till sin mormor och morfar och stänger in sig själv helt. I den nya skolan blir hon retad av de andra barnen för att hon är annorlunda. Fast Allis vill ändå inte ha några nya kompisar. Ingen ska få ersätta hennes allra bästa vän. Ändå råkar hon bli ganska så bra kompis med en kille i klassen som heter Sigge och också är ganska så speciell. Sigge och Allis hittar en skadad fågel som de bestämmer sig för att ta hand om och får då väldigt bra kontakt med varandra. Dock slutar aldrig riktigt Allis längta efter att hennes mamma och pappa ska komma och hämta hem henne och hon fortsätter ständigt se bilder i huvudet ut av hennes bästa kompis som dog...
Det här är kanske det mest sorgliga barnprogrammet jag någonsin sett. Jag minns att jag verkligen fick bita ihop för att inte börja gråta när jag såg den här serien första gången då den kom i början ut av 90-talet. Jag minns hur bra dom lagt upp det så att man verkligen skulle kunna förstå hur det var (även fast man var liten) att förlora sin allra bästa kompis. Kanske denna serie nästan är lite för djup ibland för att ha titeln barnprogram.
I rollerna ser vi bland andra; Emelie Rosenqvist och Tapio Leopold.

Innan allt började...

Första inlägget i denna kategori - wiee! På lördag ska vi börja filma efter 1,5 års förarbete och nu ska jag försöka berätta lite kortfattat vad vi gjort innan vi hamnade här.
 
För ungefär 2 år sedan kom jag på att jag ville göra en dokumentärserie om gamla barnskådisar. Jag skrev om min idé på ett filmforum att jag ville hitta en eller två tjejer i min ålder som var sugen på att göra ungefär samma sak. Av en slump träffade jag då på Elinor som hade precis samma tankar som jag och börjat forskat i barnskådespeleri, hur troligt är det?! Vi började skriva med varandra och kände att vi kom väldigt bra överens och tillslut träffades vi då vi klickade både som arbetspartners och blev väldigt bra kompisar.
 
Mycket administrativt arbete är det
kring detta. Innan vi kontaktade alla
gamla barnskådisar frågade vi
hundratals människor i åldrarna 20-60+
vilka barnskådisar de helst skulle vilja
se i vår dokumentärserie.
 
Vi började med att skriva upp alla svenska barnfilmer, barnserier, familjefilmer, vuxenfilmer, familjeserier och vuxenserier vi kunde komma på som hade betydande historiska barnskådespelare mellan i mitten ut av 1940-talet till i mitten ut av 1990-talet. Sedan valde vi ut några som vi sökte upp genom folkbokföringen och ambassader som vi senare skickade iväg ett brev till. Efter det fick alla gamla barnskådespelare svara oss om de ville vara med eller inte ville vara med eller helt enkelt var osäkra på om de ville vara med.
 
Nu har vi ca. 30 barnskådespelare från Sveriges största filmatiseringar som tackat ja till att medverka i vår dokumentärserie, vi ska fråga 10 stycken till och sen när vi uppnått 40 är vi nöjda.
 
Alla filmer måste man ju bara se och
chips och dricka är sånt man också
bara mååååste äta då.
 
Vi har nu kommit fram till det momentet då vi ska börja filma vårt pilotavsnitt som också är ett specialavsnitt med jultema. Det är det vi ska börja med nu i helgen. Fortsättning följer....

KatjaKaj och BenteBent

Idag tänker jag skriva om det danska barnprogrammet: KatjaKaj och BenteBent, originaltitel; KatjaKaj og BenteBent.
KatjaKaj och BenteBent är två tecknade gubbfigurer som hittar på en massa olika saker, typ ritar, tittar på TV och ja, lite allt möjligt. KatjaKaj är liten och tjock och BenteBent är lång och smal (det kan man nästan höra på namnen faktiskt). Varje avsnitt är ungefär fem minuter långt så ärligt talat så finns det inte så mycket att skriva om detta barnprogram. Ett avsnitt av KatjaKaj och BenteBent kan till exempel handla om en ost som är för gammal och hur mycket finns det att skriva om en ost som är för gammal liksom?!
Jag tror att jag tyckt att KatjaKaj och BenteBent hade varit ett ganska så tråkigt barnprogram om det funnits när jag var liten. Antagligen är det till för dem allra minsta barnen och vem vet, ja då kanske det är riktigt bra.

Alla dansar....


Lilla Kajsa <3


Nya TV-tag

Yepp! Då var det dags att ta lite nya TV-tag!
Allt kommer typ att vara som vanligt i denna blogg den här terminen bortsett från en sak; Min nya kategori. Jag har skapat en ny kategori som heter: Vår dokumentärserie <3. Där kommer jag berätta lite grann om vad som händer när vi spelar in vår dokumentärserie om gamla barnskådespelare. Självklart kommer jag också lägga upp lite bilder ifrån inspelningarna där ni kan se hur våra älskade barnstjärnor ser ut idag.
Vi kör den kategorin på torsdagar tycker jag. Det blir bra tror jag!
**********************************************************************************

TVminnen 2012

Nu tar vi nya TV-tag!