Småstjärnorna

Jag fick mig ett riktigt gott skratt för ett tag sedan när jag hittade den gamla fredagsunderhållningen Småstjärnorna på YouTube. Roligt nog var det ju bara med att programmet var från 1995, sen var det ju även extra kul att se vad dessa barn egentligen valde att vara för artister på den tiden.
Grejen med Småstjärnorna var att försöka hitta barn som kunde mima bra, göra rätt rörelser och samtidigt vara lik den artisten de härmade utseendemässigt. Ibland har de lyckats bra, ibland mindre bra men ibland blir man faktiskt riktigt imponerad över hur duktiga vissa barn var.
Åhh, så mycket minnen det var av att se de där små YouTube-klippen. Man minns ju så väl den där godisskålen de hade direkt innan de skulle förvandlas till artister. Varför fick vissa barn godis medans andra inte fick något?! Sen var det också ett mysterium hur fort det gick att förvandlas när de gick in i den där röken. 
Programledaren Agneta Sjödin visste man såklart vem det var, samt juryn som vi inte får glömma. Ja, oj så mycket minnen, men det kanske är just därför också som min blogg heter TVminnen
I en ut av delarna jag såg så var det tre pojkar som skulle härma gruppen GES. I samband med det så såg jag en klockren kommentar ut av en tjej som undrade om någon hade numret till dessa tre pojkar som idag är 26 år?!


Alltså veckans ICA-reklam...

Ibland är de extra roliga.


Idag blir det bara 1 men långt inlägg...

Idag kommer jag att skriva om något mycket personligt som berör mig väldigt mycket just nu. Jag ska berätta om en väldigt speciell tjej som jag hade turen att lära känna.
Jag har alltid varit väldigt anti mot att träffa folk via internet. Tycker att det känns grymt riskabelt, i alla fall att träffa killar om man själv är tjej. Dock är det där något som börjar rinna ut mer och mer i sanden. Att träffa folk via nätet är inte längre någon big deal som det var för kanske tio år sedan.
När jag i början av detta året satt och reflekterade kring detta så kom jag på att i stort sätt alla mina kompisar hade nån gång träffat någon via nätet, utom jag själv. I samband med detta så satt jag grymt mycket på ett internetforum, självklart var det ett tv-forum. Där upptäckte jag en tjej som hade otroligt lika tankar och tycken som mig kring tv. Vi började mer och mer prata privat, till slut bytte vi msn.
Vi fortsatte att prata där och efter kanske två månader så hade vi fortfarande inte pratat om vilken stad vi bodde i men då visade det sig att våra hemstäder var typ grannar. Dock var den här tjejen sex år yngre än mig men av internetbilden jag fått av henne så påminde hon så grymt mycket om mig när jag var i hennes ålder.
Vi hade i stort sätt pratat med varandra via nätet varje dag i fyra månader innan vi tog beslutet att vi skulle träffa varandra i min stad då eftersom hon ändå skulle hit. Så skulle jag spräcka min aldrig-träffat-någon-på-nätet-grej när jag väl träffade henne, även om det bara var som kompisar.
I alla fall så träffades vi en av sommarens första dagar i våras = det var riktigt varmt ute. Det kändes inte alls konstigt att träffa henne, som att vi träffats hundra gånger innan fast vi bara pratat via msn. Vi satt ute och åt glass, gick och fikade, gick runt på stan och shoppade samt citerade tv-repliker vi bägge kunde utantill. Helt plötsligt hade det gått flera timmar. Allt kändes normalt med henne förutom en sak; hon hade liksom ingen blick. Vad hon än tittade på så såg man att hon var frånvarande i blicken. Dagen när jag kom hem så fick jag ett sms av henne att hon hade haft en så otroligt rolig dag och att vi snart måste träffas igen. Jag tyckte detsamma. 
Vi fortsatte att ha lika mycket daglig kontakt som tidigare. Varje morgon när jag vaknade så fick jag ett sms av henne. Där stod en tv-replik som var en ut av våra gemensamma favoritrepliker. Varje morgon, likadant sms med samma replik. Det var en replik som jag inte tänker skriva här men den betydde att man aldrig kunde vara säker på att någon oväntad person skulle dyka upp när man minst anade det. Helt plötsligt så visste vi allt om varandra, ja åtminstånde visste hon allt om mig medans jag trodde att jag visste allt om henne.
Att gå i skolan var inte direkt det roligaste hon visste och det blev en vana att få sms ut av henne när hon var på tråkiga lektioner. Hon hade smeknamn åt lärarna och eleverna som hon inte tyckte om, så till slut lärde jag mig alla "namn" utantill. Samtidigt så kom hon alltid att vara ett extra stöd för mig under vårens och sommarens äventyr. Till exempel när jag skulle typ träffa en kille så tog jag hennes råd att köra enkel Gina tricot stil, eller när jag hade svårt att komma på blogginlägg, eller när man bara ville prata om onödiga tv-händelser.
Nästa gång vi träffades så sågs vi i hennes hemstad. Det blev fika och shopping då också. Fortfarande hade vi lika kul men hennes blick var även denna gången helt tom.
Vi träffades en tredje gång i min hemstad, fikade, åt middag och shoppade, allt var som de två gångerna tidigare vi hade träffats. Sedan träffades vi aldrig mer igen. Vi hade fortfarande kontakt via facebook och sms med varandra men det blev mindre och mindre.
I samband med skolstarten så fyllde jag år och hon var bland de första som skrev Grattis till mig. Vi pratade också lite då om gymnasiet hon hade kommit in på. Det var tänkt att hon skulle gå IV för att läsa upp ett kärnämne men hade lyckats klarat sig och kommit in på ett teatergymnasie i en annan stad som hon hade hoppats så mycket att få gå på. Hennes stora dröm var att bli skådespelerska, vilket inte var så förvånande med tanke på hur mycket hon gillade att härma repliker.
Efter det så pratade vi aldrig någon längre tid med varandra igen, bara kortare samtal. Jag visste att hon inte hade mått bra, alltid haft det jobbigt hemma men trodde att allt hade blivit bättre när hon flyttade och började på teatergymnasiet. Det sista jag minns av henne var när jag kommenterade ett FB-logginlägg hon hade skrivit om tv-grodan Skurt.
För några dagar sedan fick jag reda på att hon tillsammans med sin ett år yngre syster tagit sitt liv. De var födda 95 och 96 och nu finns de inte längre. Det är såna saker som verkligen inte borde få hända. Om alla gjorde sitt jobb rätt i det här landet så skulle dessa tjejer inte behövt tagit sina liv men tyvärr så är det många som sitter på fel stolar och det är inte acceptabelt när såna här saker händer. I den här tjejens familj har både det ena och det andra hänt. Soc. har blivit inkopplade flera gånger men aldrig sett några problem. Samtidigt så klandrar man sig själv och tänker att jag borde ha gjort något men samtidigt vad skulle jag göra liksom?  Ja, jag såg att hon inte mådde bra och jag försökte att vara snäll mot henne.
Jag såg aldrig henne riktigt som en kompis utan mer som en tjej jag ville ta hand om och hjälpa på något sätt. På facebook la vi till varandra som systrar och jag tänkte att om jag var lite äldre och hade haft mer makt så skulle jag hjälpa henne mer än vad jag gjorde nu. Men jag trodde ju, ja jag tog för givet att de som kunde det här skulle hjälpa henne...
Jag är riktigt ledsen över detta såklart men samtidigt glad över att jag fick träffa denna tjej som jag nu vet att den lilla tiden vi spenderade tillsammans betydde mycket mer för henne än för många andra som jag träffar/träffat.
Den här händelsen kommer garanterat påverka mig resten ut av mitt liv. Jag kan inte säga riktigt hur men i vissa val kommer jag nog tänka och välja annorlunda än vad jag annars skulle ha gjort.
Nu ska jag avsluta denna text med en liten fundering; Vart är den där GUD såna här gånger?


Vänner

Idag tänkte jag skriva lite grann om den amerikanska TV-serien; Vänner, (orginaltitel Friends).
Jag tillhör kategorin som har sett i stort sätt alla avsnitt av Vänner, så med andra ord är det en av mina favoritserier. Men om det finns någon som inte sett det så kan jag berätta att serien handlar om sex stycken vänner, som är bästa vänner och om hur det är att vara vänner.
Vi har Ross som har skilt sig tre gånger. Monica som en gång i tiden har varit tjock men numera är smal. Joey som alltid börjar med att säga; "How you dooooing", till tjejer han vill ligga med. Phoebe som har en ond tvillingsyster som gör så att hon ibland hamnar i trubbel. Chandler som har en pappa som är homosexuell. Rachel som har ett ursprung som den populäraste tjejen i klassen.
Dessa vänner bor i flotta New York, för ja det är verkligen flott. Frågan är bara; skulle vi gilla Vänner lika mycket om det var mer verklighetstroget? Om de inte haft sina flotta lägenheter mitt i New York? Om de inte hade haft råd att leva sitt lyxiga New York liv? Jag tror inte det skulle vara lika intressant då. Vi älskar att de lever ett liv vi alla skulle vilja ha råd att leva. Karaktärerna i Vänner har en fantasilön som är oberäknelig med tanke på vilka yrken de har. Men vad gör det egentligen?! Vi älskar ju Vänner.


Så var det smurfarnas tur...



Nu dömer Aftonbladet även ut smurfarna som nazister. Samtidigt sitter Tintin i domstolen och alla nya Pippi-böcker måste inledas med en förklaring ut av Karin Nyman (Astrid Lindgrens dotter), om varför inte ordet negerkung tas bort ur böckerna.
Jag bara undrar; Vart är vi egentligen på väg?


Lika?!

Kommentar från Donken
Amanda- här är nåt o bita i- tycker inte du att Joey Greco från Cheaters på tv 11, är VÄLDIGT lik han killen med underläpp-skägg och glasögon och cowboyhatt, i firma fantasiflytt, på disney junior?
eeeey? :P


Firma fantasyflytt och Joey Greco

Haha, jaa de är faktiskt lika. Alltså shitt vilken upptäckt! Märk också hur bra jag är på att rita pilar och streck och allt. Man lär sig något nytt varje dag.

Singel

Häromdagen diskuterade jag och min kompis pinsamma dejtingsprogram.
Ett typiskt pinsamt dejtingsprogram som gick för några år sedan är programmet; Singel. En TV4-programledare, (Lucette Rådström), åker runt till olika städer i Sverige för att hitta en singel. Hon går på stan och frågar helt öppet lite olika människor som hon möter om de är singlar. Svarar någon JA så kommer nästa fråga om hon/han vill vara med i dejtingprogrammet Singel. Svarar personen ja igen så ska Lucette och singeln gå runt på stan och hitta en annan singel som kan tänkas gå och äta middag med singel nummer 1.
Alltså ett mer patetiskt, pinsamt men samtidigt roligt dejtingprogram tror jag aldrig jag har sett.


Lucette Rådström


Mysko dröm

Inatt drömde jag nåt jätte konstigt. Jag drömde om Den lilla sjöjungfrun. Ariel hade ritat kläder åt mig som jag skulle gå ut på stan och hitta som hon sedan kunde använda för att hon skulle bli människa för gott.
Jag fattar inte?! Jag har inte sett Den lilla sjöjungfrun på kanske 15 år och ändå drömmer jag om det. Jag börjar bli hjärntvättad av TV tror jag. Jag ser på TV, jag skriver om TV, jag läser om TV och nu drömmer jag dessutom om TV.
Jag minns inte vad det var för kläder Ariel skulle ha så vi tar en helt random bild på henne.


Ibland är youtube bara för roligt



CA 9 TIMMAR SENARE:


Dom kallar oss skådisar

Jag har småfastnat lite för TV-programmet; Dom kallar oss skådisar som går varje vecka i SVT.
Man får varje vecka följa en svensk skådespelare i dens vardag och arbete. Sedan får man också veta lite inside-information om personen.



Jag fastnade speciellt i avsnittet med Cecilia Forss. Tyckte det var lite roligt att se henne dissa Svensk damtidning, höra att hon kunde ALLA repliker i Karlsson på taket utantill, se henne spela Cindy i ICA-reklamerna och få reda på att hon varit väsktjej i Deal Or No Deal. Förstår verkligen att hon dissade Svensk damtidning, det skulle jag också göra om jag var hon, hahaha.
I alla fall så är detta ett TV-program som alla borde ge en chans tycker jag.

Det kan aldrig bli för mycket Maria Montazami

Jag har skrivit om henne förut och nu skriver jag om henne igen; Maria Montazami. Jag kände bara för att muntra upp mig själv lite, så då tänker jag på:

 

Tofsar = Maria Montazami
 

 
Ostkrokar = Maria Montazami



 
Läppstift = Maria Montazami


Gooood, finns det nåt man inte förknippar med henne längre?!


The Fresh Prince of Bel-Air

Jag har börjat blivit mer och mer intresserad ut av baskers, kepsar och hattar på slutet. Kanske har jag sett lite för mycket på Sex and the City och blivit lite inspirerad av Carrie. Fast Carrie har kanske en hel del speciella hattar ja MEN den stora hatterskan är nog ändå Hilary i The Fresh Prince of Bel-Air.
Så kom vi då in på dagens gamla TV-minne. Utan att överdriva så kan man nog säga att The Fresh Prince of Bel-Air var en av världens största TV-serier på 90-talet. Då väldigt unga Will Smith som har en bråkig och lite fattig bakgrund och efter att Will hela sitt liv bott med sin ensamstående mamma i en liten "förort" bestäms det att Will behöver ha miljöombyte och flyttar då till sin moster, hennes man och sina kusiner i Bel Air. Där regerar överklassen och allt ska vara fint och prytt. Men när Will flyttar in så förändras allt i familjen. Ordning och reda tillhör inte längre vardagen och man kan alltid vänta sig någon form av tokigheter i huset i Bel Air.
En av de roligaste TV-serier som någonsin har funnits tycker jag, inte ett dugg överskattad.


Gaby Stenberg 1923 - 2011

Ännu en stor skådespelerska har nu lämnat jordelivet. Gaby Stenberg avled i tisdags, 88 år gammal. Hon har gjort en mängd teater, film och TV-roller.
Redan år 1936 medverkade hon i filmen Bombi, Bitt och jag. Trots sin långa skådespelarkarriär så blev hon mest känd för rollen som redarhustrun Beatrice i 90-tals TV-serien Rederiet.

I övrigt så är det otroligt många stora svenska skådespelerskor som dött det här året. Förutom Gaby Stenberg har även Lena Nyman, Sif Ruud och Ingrid Luterkort gått bort detta år. Så det verkar tyvärr vara ett sånt år när Sverige mister många stora skådespelerskor.

Björnes magasin

Om man ska vara helt ärlig nu, alltså helt seriös, inte ljuga för sig själv eller för någon annan utan vara helt ärlig... Då vet man väl ändå att toppen av alla barnprogram, ja det bästa barnprogrammet som någonsin har funnits är; Björnes magasin. För finns det någon ingrediens inte Björnes magasin har som ett barnprogram ska ha?! Björne is the one!
Björne har humor, han har en massa vänner, han har kakburkar, han har en vind och som om det inte vore nog så har han ett helt eget magasin.
Jag tror att jag seriöst var lite kär i Björne när jag var liten, men åh andra sidan; Vem som var barn på 80 och 90-talet var INTE kär i Björne?
Sen var det nåt pucko som kom på att Björne skulle få sparken och ersättas av en ny Björne. Vad var grejen med det?! Alla barn, alltså precis alla barn i hela Sverige blev sura och Björnes magasin var förstört för all evighet framöver. Men den klassiska gamla Björne minns jag fortfarande med glädje, samt hans vänner Snigel och Hugo. Björnes magasin glömmer man då aldrig.


Björne


Fast nu kör vi hennes morgonversion

Ännu en dag i paradiset
Man vaknar med blodsockret nere i fotknölarna och vill aldrig lämna sängen
Men hur skulle världen se ut om jag Sally Santesson uteblev från vardagslunket
Lite gråare
Lite futtigare


Sally Santesson - aldrig nånsin glömd


En fyra för tre



Jag håller just nu på att nördar TV4:s gamla TV-serie; En fyra för tre. En serie med klassiska 90-tals ansikten som Lina Perned, Göran Gillinger och Anna Jacobsson. I denna serie kan vi även se skådespelareliter som Birgitta Andersson och Björn Gustafson.
Jag vet inte riktigt vad det är men jag har någon slags förkärlek till många ut av dessa 90-tals-serier. Älskar att de inte hela tiden har en I-Phone i örat, sitter med en laptop i sitt knä och knäpper fjortisbilder med digitalkameran. Älskar att de har sin lilla filofax med telefonnummer i, inga mobiltelefoner och inte samma slags stress.
En fyra för tre är en riktig flumm-serie och är man som mig som älskar sånt så är det en perfekt serie att titta på.
Det handlar om det gamla paret Maggan och Lennart som är gifta sedan länge tillbaka och bor tillsammans i ett hus men en våning upp bor de unga rumskompisarna Jessica, Tobbe och Kristin. Lennart som är deras hyresvärd har sina stränga regler om hur de ska sköta sig för att få bo i denna fyra, vilket inte alltid fungerar så bra. Detta är en typisk oseriös, humoristisk och bara allmänt rolig 90-talsserie.


Georg Riedel

Georg Riedel är kanske Sveriges största och bästa barn-kompositör. Han är född 1934 och trots sina 77 år så har han ständigt nya musikprojekt igång.
Det finns egentligen bara två svenska kändisar jag skulle stoppa om jag skulle stöta på dem, den ena är Maria Montazami och den andra är Georg Riedel.
Förstår ni vad ljudlöst Sveriges barnkultur skulle vara utan honom, så musiklöst?! Utan honom skulle vi aldrig ha hört Idas sommarvisa, Fattig bonddräng, en massa Pippi-sånger, ja han dominerar Astrid Lindgrens sångtexter med musik. MEN det är långt ifrån det enda han har gjort. Den vackra berättelsen om Linnea i målarens trädgård eller det kända introt till Alfons Åberg skulle också vara helt musiklösa utan honom. Kanske inte helt musiklöst men kan ni tänka er Alfons Åberg utan det där kända introt? Eller kan ni tänka er en skolavslutning utan Idas sommarvisa? Vi har Georg Riedel att tacka för mycket.


Vissa borde inte få ha barn

Som många andra har jag tittat lite grann på den nya säsongen av Svenska Hollywoodfruar.
Jag kan inte annat än att säga att jag stör mig så grymt mycket på den där Gunilla. Vad är det för fel på människan? Hon har hennes dotter som ett slags projekt där hon typ ska göra henne till nästa Selena Gomez eller nåt. Denna stackars unge får aldrig någon syl i vädret för mamma Gunilla pladdrar på och bestämmer allt hela tiden. Det roliga är att ungen verkar inte ett dugg intresserad av alla dessa skönhets och artisttävlingar hon ställer upp i, det är ju bara på mammans villkor allting. Jag tror helst av allt att hon bara vill ha kul och leka med sina kompisar, så snälla låt henne göra det då.
Bliiir så arg! Vissa människor borde inte få ha barn.

Sedan kan man ju också fundera på hur filmteamet tänker när de filmar en sån människa som behandlar sin dotter som hon gör?! Nog för att soc borde ha varit där för längesen men finns det ingen som ser att dottern inte mår bra och att hon behöver hjälp? Bättre att filma det, tjäna en slant och sedan struntar vi i hur människor verkligen mår, tänker de så? Fast åh andra sidan kanske filmteamet behandlar sina barn precis som Gunilla behandlar sin dotter. En idiot plus en idiot blir ju inte direkt smartare tillsammans.


Det finns då mycket gamla skumma reklamer...


Teletubbies

För något år sedan läste jag på någon småbarnsmammas blogg att Teletubbies var det mest patetiska barnprogrammet hon visste men tyvärr såg hennes barn på det ändå.
Tinky Winky, Lala, Dixie och Po är fyra stycken figurer som är en blandning mellan rymdvarelser och bebisar typ. Teletubbies ska ju tydligen vara anpassat till väldigt små barn som ska kunna lära sig att ta in av programmet. Det är därför alla dessa minifilmer de har med alltid visas minst två gånger.
Kan ju förstå hur mamman känner det för det är inget program som roat mig särskilt mycket heller men det vore ju coolt att bli ett litet litet barn igen och se hur mycket man verkligen tar in av Teletubbies. Kanske är det bästa barnprogrammet man kan se då?!


HAHAHA - typiskt TV3


Astrid Lindgren citat - ännu fler

"Jag är densamma som jag alltid har varit, en bonnjänta från Småland."

"Det var när Lasse var liten och jag gick med honom i Vasaparken som jag på allvar blev medveten om hur barnen hela tiden hunsades och trampades på av de vuxna."

"Tro nu inte att jag blivit samhällstillvänd för att jag skrivit en massa om Lina och om pigornas lott i sekelskiftets Småland. Jag har alltid varit tillvänd pigorna i Småland."

"Något budskap har jag inte. Men jag vill gärna sprida en allmän tolerans för mänskligt vansinne."

"Två ting hade vi som gjorde vår barndom till det den var – trygghet och frihet."

"Ni frågar vilken färg jag föredrar. Äsch, det beror väl på var den sitter! Jag föredrar en vit ros framför en blå näsa. Därmed inget ont sagt om blått!"

"Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll."

SD - 1 år i riksdagen

Så var det ett år sedan nu då som man följde media hur Sverigedemokraterna tog plats i riksdagen. Vad har hänt sedan dess? Hatet mot SD har tystats ner men kanske kommer det åter om tre år igen när det är dags för nästa val. Folk vågar gå fram mer och mer och säga att; " Jag röstade faktiskt på dem."
Jag tillhör fortfarande den majoriteten som aldrig skulle kunna rösta på SD men min röst på de blåa är lika långt bort. Främlingsfientlighet eller att klampa på de som redan ligger är som att välja mellan pest eller kolera.
Dock finns det ju andra partier att rösta på och så länge jag lever så ska jag rösta. Vi ska vara stolt över våran rösträtt, finns faktiskt människor som offrar sina liv för det. Det behöver inte jag för jag har det ändå.


Hedebyborna

Det fanns en sommar när jag varje morgon klev upp, åt frukost och tittade på Hedebyborna. Det var riktigt mysigt att ha ett sånt där riktigt gammaldags sommarprogram att se på varje morgon när det faktiskt också var sommar utomhus. Det gjorde att man verkligen fick lust att faktiskt gå ut senare bara för att det var sommar, ja i alla fall om det var fint väder ute.
Hedebyborna är en svensk dramaserie gjord i slutet av 70-talet och i början av 80-talet. Utspelar sig i en liten by under andra världskrigets början, mitten och slut. Det handlar om rika Baronen som har fått ekonomiska problem, familjen Svensson där alkoliserade pappa Svensson super upp alla familjens ägodelar, om Olle i Vreten, Ville Vingåker, halvtokiga Nora, elaka Märta och många fler. De är tillsammans: Hedebyborna. Fattigdom, supande och lidande är några ingredienser i serien.
Den gladaste och starkaste personen i hela serien är nog Svenssons lilla Agnes. Agnes blev garanterat min favorit i serien. Trots alla familjeproblem så dömer hon ingen, hon har de bästa skolbetygen och är alltid ödmjuk och hjälpsam.
Nu verkar det kanske som att jag tycker att det bara är elände i den serien men så är det verkligen inte. Jag älskar miljön, de små caféstunderna de har, för att inte tala om det gamla paret Styf och deras lilla stuga. Hedebyborna är utan tvekan en svensk klassiker alla måste se någon gång i livet.


Astrid Lindgren citat


"Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi."

"Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv."

"Man måste lära sig att leva så att man blir vän med döden. Tror jag tralala."

"Jag vill skriva för en läsekrets som kan skapa mirakel. Barn skapar mirakel när de läser. Därför behöver barn böcker."

"Hurdan ska en bra barnbok vara? Om du frågar mig, så kan jag efter mycket grubbel svara: Den ska vara bra."

"Journalister är så envisa. Lämna ett tomrum i tidningen bara och skriv: - Här skulle det ha stått nåt om Astrid Lindgren, men hon ville inte."

"Det kan finnas saker i en bok som b a r a barn tycker är roligt, det kan också med fördel finnas sånt som både barn och vuxna tycker är roligt, men det får i en barnbok absolut inte finnas nånting som bara vuxna tycker är roligt, för det är oförskämt mot barnet – som ska läsa boken."

Eva och Adams skolfoto

Om ni har behov av att veta så.


Första raden från vänster: 1.Johanna 2.Lena 3.Lotta 4.Julia 5.Sofia 6.Simon 7.Matti 8.Linda
Andra raden från vänster: 1.Fröken "Giraffen" 2.Mia 3.Kalle 4.Helena 5.Adam 6.Björne 7.Patrik 8.Amanda 9.Malin
Tredje raden från vänster: 1.Alexander 2.Eva 3.Annika 4.Kajsa 5.Hasse 6.Klasse 7.Tomas
Sittande: 1.Jonte


Disneyklubben

Kommer ni ihåg fredagskvällarna när man satt bänkad framför Disneyklubben?! Ja, om ni nu gjorde det tidigt på 90-talet som jag då gjorde. Jag minns att jag tyckte det var väldigt tråkigt när Disneyklubben lades ner och det istället endast blev Disneydags och själva klubben åkte bort. Det var ju inte själva Disneyserierna som var roligast att se, det var ju allt annat som hände i studion med Eva Röse, Johan Petersson och Alice Bah. Artister, sånger, tävlingar...ja allt sånt man brukar få se i TV-studior. Ja, Disneyklubben var något alldeles extra.


Disneyklubben med Eva Röse, Johan Petersson och Alice Bah.

För att komma till ett liknande inlägg, klicka då [Här].


När ska de fatta att man lägger ner? Lycka till utan Charlie Sheen!

2 och 1/2 halv män är en av världens största TV-serier just nu.
Charlie Sheen som är en av huvudrollerna har kanske inte varit i allt för gott skick på sista tiden och har där med fått sparken från TV-serien. Ändå så envisas de med att fortsätta sända en till säsong med en ny skådespelare; Ashton Kutcher. En av världens största skådespelare men seriöst lägg ner nu! Det blir aldrig och då menar jag ALDRIG bra när en huvudroll i en stor TV-serie slutar. Jag kan inte komma på ett enda exempel någon endaste gång när det har funkat.
Jag vet att jag tjatar rätt mycket om det här i min blogg men jag kan helt enkelt inte sluta fundera över hur de egentligen tänker såna här gånger?! Det slutar ju ändå med att det endast blir fruktansvärt pinsamt, serien rinner ut ur sanden, det är liksom det som händer. 
Snacka om att vissa TV-skapare aldrig lär sig av de största TV-misstagen.


Lycka till! Det kommer gå jätte dåligt.


Gretas TV-programshow

Något jag verkligen älskade när jag var liten var ett barnprogram som gick tidigt på 90-talet och hette: Gretas TV-programshow. Jag råkade se det för något år sedan på barnkanalen och kunde nu se från annat perspektiv men kom ändå fram till slutsatsen att det var äkta barnprogramskvalite.
Jag ska erkänna att jag som liten var riktigt avudnsjuk på den där tjejen, Greta alltså. Hon behövde bara gå in i sitt rum så blev det en hel studio med häftiga lampor, musik, inglasningar i garderoben, deltagare och publik. Publiken bestod dessutom bara av gosedjur som förvandlades till barn och levande gosedjur och som sedan både kunde jubla och applådera.
Jag testade att göra en egen studio med egna gosedjur men den blev definitivt inte lika bra som Gretas. Där fick man ju i varje avsnitt också träffa på Anders Lundin och Lars "Putte" In de Betou som alltid var de tävlande deltagarna hos Greta. Man fick också alltid se någon Anders och Putte-musikvideo, åhhh jag älskade(älskar) deras låtar. Speciellt Nöjd och Pinsamt.


Anders och Putte


Titta bara så mysigt rummet är med all publik, mysiga studiomörkret och bara hela showen. Man blir ju bra sugen att vara med där.


Sååå j*vla töntigt!!!

Så var vi där igen. Jag blir så sjuuukt arg. Från Pippi till Tintin. Ja, alltså nu är det dags för Tintin att hamna i domstolen, eftersom sagan om Tintin i Kongo anses som rasistisk. Jag blir så trött. Jag blir verkligen skitless på detta. Jag blir less på att barnklassiker efter barnklassiker ska bli anmäld så fort ungefär ordet neger råkar stå med. Det är verkligen att prioritera rätt tycker de. Däremot verkar det helt okej att Disney channels sjuka kroppsideal ska få sändas timmar varje dag för småbarn över hela världen. Många i den här världen är jävuelskt dåliga på att prioritera saker i rätt ordning, det kan göra mig väldigt arg.



Låt Tintin vara!


Dålig förlorade

Hahahaha! Det är ju bara så sjukt roligt detta klipp.

TV-ankor


Nu tänkte jag att vi skulle fördjupa oss lite i TV-ankor, alltså ankor som vi har sett och fortfarande brukar se på TV ibland.
Vi börjar väl med den mest välkända ankan då så ni hänger med i vad jag babblar om. Det är ingen mindre än:

 

 Kalle Anka - Trots hans häftiga temperament och att man knappt förstår vad han säger så är han älskad av en hel värld. Självklart får vi inte glömma hans nära och kära Kajsa Anka, Knatte Anka, Fnatte Anka, Tjatte Anka, Joakim Von Anka, Farmor Anka och kanske någon fler....

Vi går vidare från en anka till en annan anka:

 Anna Anka - Även denna anka har ett ganska så häftigt temperament men tvärtom till Kalle så förstår vi mycket väl vad denna anka säger, nästan lite för väl ibland så att man nästan reta upp sig lite... Självklart får vi inte glömma hennes exman Paul Anka, hennes son Ethan Anka, (vet ej vad hennes dotter heter i efternamn) och kanske någon fler....

Vi fortsätter till nästa:

 Anki - Anki ligger mig mycket varmt om hjärtat eftersom hon har en sån cool stil att hon kan få vissa människor att nästan tappa hakan. Självklart får vi inte glömma hennes kompis Pytte....fast vänta...hon är ju en människa och ingen anka.

Tror vi hoppar över till nästa direkt.

 Den Fula Ankungen - Den Fula Ankungen får vi se lite här och där och alltid i nya masker dessutom. Det spelar ingen roll vilken mask Den Fula Ankungen har på sig för den är alltid ful. Självklart får vi inte glömma Den Fula Ankungens alla snygga syskon. Sedan lägger vi också till en anka som heter Hanna som Den Fula Ankungen kan få hjälp att lära sig ut av att utsidan inte är det viktigaste....


Cold Case

Känns så tråkigt att Cold Case numera är nedlagt. Det var verkligen den bästa amerikanska kriminalserien. Jag är inte så jätte förtjust i amerikanska kriminalserier men Cold Case tillhör undantaget.
Den är ju på nåt sätt liksom så annorlunda mot för andra serier. Kanske gillar jag den så mycket för att den växlar mellan nutid och dåtid. Olösta gamla fall ifrån flera flera år sedan är ju dubbelt så spännande att se upplösningen av som ett dagsfall. Det är ju just det som Cold Case handlar om; att lösa olösta gamla mord.
Sedan är jag så fascinerad av att de alltid har lyckats hittat två personer som liknar varandra till utseendet så mycket, fast i olika åldrar då. En person som kan spela nutid och en person som kan spela dåtid. Undrar om skådespelaren tänker då; "Sådär kommer jag att se ut när jag blir så gammal"?!
Aja, hur som helst så är det riktigt bra skådespelare med. Både Lily och Scotty är karaktärer jag gillar otroligt mycket och som spelas otroligt bra ut av Kathryn Morris och Danny Pino.


Voxpop

Vet ni vad jag kom att tänka på härmodagen? Det där musikprogrammet Voxpop som gick på SVT några år på 90-talet. Det var alltid som en tävling bland Sverige-aktuella artisters nya låtar tillhörande musikvideos. Oj, krånglig mening det där, hoppas ni i alla fall förstår vad jag menar.
Hur som helst var det ett program jag alltid följde ganska så bra ändå. Jag minns att det var där jag för första gången fick se den gamla gruppen Abba Teens som sedan fick döpa om sig till A-teens. En grupp jag inte alls gillade från början men som sedan kom att bli mina stora idoler, hahaha. Snacka om vändning där.
I alla fall så tänker jag att vad konstigt ändå. Då kollade man på MTV, Voxpop, Grynets show med mera för att se sina favorit musikvideos. Idag söker man på YouTube när man vill se något. För ska jag vara helt ärlig så ser jag inte särskilt mycket musikvideos längre på TV. Kanske slumpen, kanske självvalt eller kanske finns det inte lika mycket längre på TV:n sen YouTube föddes in i våran cybervärld.


Programledaren Henrik Olsson i Voxpop

Astrids barnskådespelare tillhör eliten


Margreth Weivers

Idag tänkte jag skriva lite om en av Sveriges största skådespelerskor, Margreth Weivers. Som jag har skrivit tidigare så är jag lite svag för gamla svenska skådespelarlegender och i den gruppen tycker jag verkligen att Margreth Weivers passar in. Vi känner henne som snälla tant Berg i Lotta på Bråkmakargatan, som världens snällaste häxa i En häxa i familjen, ja nog har vi sett henne i många klassiska produktioner gjorda för barn. Dit hör även; Kådisbellan, Dårfinkar och dönickar, Kulla Gulla, Glasblåsarns barn, En kärlekshistoria, ja listan kan göras lång.
 
Hon är damen som medverkade i Åsa-Nisse filmen från 1952 och som gjorde filmdebut redan 1942. Ja, hon har varit med länge med andra ord. Hon är gift med skådespelaren Bertil Norström och har varit det sedan 1947 men mer om honom skriver jag någon annan gång. Hon är född 1926, och är alltså idag 85 år gammal. Jag måste nog ändå säga att jag förknippar henne mest som Tant Berg i Lotta på Bråkmakargatan. Hur många hade inte velat haft en egen Tant Berg när man var liten?! Det hade jag velat i alla fall.


10 Disneyfilmer man bara måste se

Något konstigt har hänt. Jag har två topp-10 listor av filmer man bara måste se på min blogg, MEN den första listan verkar spårlöst ha försvunnit. Får göra en ny fast gammal någon annan dag då men idag ska vi koncentrera oss på 10 stycken oslagbara Disneyfilmer.

 Snövit och de sju dvärgarna - Den absolut första disneyfilmen och även min första egna ägda disneyfilm. Mer klassisk saga än såhär kan det knappast bli.

 Askungen - Från en prinsessa till en annan. Visst borde de flesta kunna denna filmen alldeles, alldeles underbart utantill, men ifall ni aldrig sett den så är det god tid att ni gör det nu...tror dock inte att det finns någon som inte gjort det, fast vad vet man?!?

 Robin Hood - Trots onda prins John och allt hans påhitt om att ta från de fattiga och ge till de rika så är ändå detta en riktig må-bra-film. Sen blir man ju också så glad av alla dessa olika och färgglada djur.

 Micke och Molle - Detta är dock inte en må-bra-film men ändå sådant viktigt budskap att man bara måste se den. Alla som haft eller har en bästa vän kan nog känna igen känslorna ur denna film.

 Pocahontas - Även denna film förmedlar ett viktigt budskap. Jag måste ärligt talat erkänna att jag inte vet någon annan film med så bra musik och fina texter, musiken i denna film toppar alla andra filmer jag sett.

 Skönheten och Odjuret - Ännu en äkta klassisk prinsessfilm. Jag tror dock aldrig att Odjuret förvandlas till en snygg prins förutom i Belles ögon.

 Lejonkungen - Större disneysnyftare är svår att hitta. Jag var inte särskilt gammal när jag såg den här på bio men jag minns klart och tydligt känslan av när man såg för första gången att Simbas pappa dog.

 Ringaren i Notre Dame - Det här kommer nog alltid vara min favoritdisneyfilm. Genom den här filmen blev jag kär i Paris och skulle forska om allt som hade med Esmeralda och Quasimodo att göra.

 Pongo och de 101 dalmatinerna - Kan det vara just den här filmens anledning att dalmatin var den första hundrasen man lärde sig? En riktig mysfilm där man bara vill krama om alla söta små hundar.
 
 Lady och Lufsen - När vi ändå är inne på hundspåret så måste man ju också ta upp de spaghetti-ätande klassiska hundarna. Aldrig kan man äta spaghetti och kötbullar utan att tänka på dessa figurer.

Idag för 10 år sedan...

Minns du vad du gjorde idag för exakt 10 år sedan?
Det gjorde jag. Det var väl en helt vanlig skoldag, en måndag med engelska sista timmen (ända anledningen att jag minns att jag hade engelska var denna händelse, sjukt). I alla fall så var jag hemma runt 15.00, skittrött och satte mig i soffan. Minns exakt vilket soffhörn. Så kommer pappa in i vardagsrummet som tydligen måste ha haft en ledig dag eller nåt. Han har precis pratat med min faster i telefon och säger att vi ska sätta på TV:n för något har hänt. Så vi sätter på TV:n och får se detta:

Pappas flicka

Pappas flicka är en så kallad sitcom-serie som sändes i TV på 90-talet. Det var en av veckans höjdpunkter för mig när det gick på TV, haha, no life då heller. Pappas flicka handlar om pappa Frank som är ensamstående förälder åt dottern Jonna. Sen handlar det lite om grannen Mona, Franks kompis Lennart och Jonnas kompis Simon. Mona och Frank inleder väl en relation så småningom. Simon har hoppat av skolan och jobbar istället på en tobaksaffär. NU, nu kommer det sjukaste. Jag är ingen person som är särskilt förtjust i godis, jag har aldrig varit sån. Jag har alltid föredragit typ bakade saker istället som bullar, kladdkakor, muffins m.m. MEN, när jag ser på Pappas flicka och de är inne i den där tobaksaffären så blir jag så sugen på bilgodis att jag har gett upp att titta på serien utan en påse med bilar, (ja, jag har Pappas flicka på DVD). Jag vet inte vad det blir för fel på mig men jag måste ha de där godisarna då ialla fall, annars så plågar jag bara mig själv. Jag är som sagt var väldigt konstigt, men ändå tror jag att vissa kanske kan förstå vad jag menar för det finns nog många som till exempel vill ha chips när de tittar på Idol kanske?!?


Albert och Herbert

Nu är det dags igen att göra ett sånt här riktigt minnesinlägg av en serie jag inte sett på kanske 15 år, alltså sedan jag var ganska så liten.
Albert och Herbert var ialla fall några personer jag tyckte var riktigt roliga att titta på förr i tiden. Albert var pappa och Herbert var son och de blev osams ganska så ofta. MEN sen dog ju Albert så Herbert blev ensam kvar. Då kommer plötsligt en okänd bror till Herbert...
Något jag alltid har känt och känner fortfarande i varendaste serie är att försvinner en viktig roll i själva serien så LÄGG NER allt. Det blir verkligen ändå aldrig bra när de fortsätter att visa serien utan den förredetta viktiga rollen. Dock görs det misstaget om och om och om igen. När ska serieskaparna lära sig att det inte funkar? Bättre att sluta på topp tycker jag när både Albert och Herbert var med.


Läskigt


Vad som helst kan hända och när som helst kan det hända och vem som helst kan det hända.


Minns ni?

Hur skulle världen se ut om alla människor lyckades hela tiden
Utan såna som mig så skulle ju världen inte gå framåt
Nej jag bjuder på det här så den gråa massan slipper göra mina hjältemodiga misstag
Men det gäller att fortsätta kampen mot bakåtsträvarna
Och som vi alla vet: Det går inte och bromsa sig ur en uppförsbacke



Sally Santesson - aldrig nånsin glömd