TVminnen


Orkar du läsa hela inlägget?

Gårdagens inlägg om Astrid Lindgrens negerkung gjorde så att det blev ganska mycket åsikter här och där.
Jag får oftas mail och brev på facebook om mina inlägg eftersom alla inte vill kommentera i kommentarsrutan. Det är lite meningen också att det ska bli lite debatt om såna inlägg. Det tycker jag är kul. MEN jag fick också en kommentar där det stod att det var synd att jag inte kunde stå för vad jag skrev och istället hänvisade till ironi. What? Har jag varit otydlig nånstans eller? Eftersom alla personer utom en verkar ha fattat vad jag menade med hela mitt inlägg känns det inte som att jag kan ha varit otydlig ändå. Jag blev tvungen att ge exempel på hur vissa idioter tänker och därför skrev jag att man skulle bränna upp Elsa Beskows, Pelles Svanslös och Pippi-böckerna för att ordet neger var med. Det var liksom det som var ironin. Alltså jag tycker inte att man ska bränna upp böckerna. Jag blev tvungen att skriva det för att man skulle förstå mitt inlägg om hur vissa människor tänker. Trodde alla förstod det också men icke.
Så fort man debatterar lite grann så står man tydligen inte för vad man skriver? Det beror väl på vem människan är som har skrivit det hela.
Nu kommer säkert vissa av er tycka att jag är kaxig, men jag om någon kan verkligen stå för vad jag skriver, det kan jag lova er. Jag skulle aldrig skriva en grej jag inte kunde stå för, jag skulle aldrig skriva en grej jag inte kunde säga till någon In Real Life som det heter.
Nu ska jag tala om en sak för er om mig själv så vissa ska förstå att jag kan stå för det jag skriver och dessutom är det många som önskar att jag ska skriva lite mer om mig själv och inte enbart om tv..gaahhhhhhahahahaha....ja faktiskt så är det så.
Så den här berättelsen är till alla människor som inte tror jag kan stå för det jag skriver, samt till alla underbara bloggläsare som vill veta saker om mig av någon anledning och även till er andra som läser min blogg.

För snart 10 år sedan, (tiden går verkligen fort) så var jag ganska nybliven tonårstjej.
Jag gick på värsta IG-skolan och tyckte i stort sett att hela min klass bestod av fjortisar, ialla fall tjejerna. Jag vantrivdes otroligt mycket i både min skola och i min klass. Jag gick enbart dit för att jag skulle få bra betyg helt enkelt. Men skolan tar upp ganska så mycket av ens liv så att känna hat för en plats som man har så mycket med att göra slutar aldrig bra om man inte gör något åt det.
Jag försökte ignorera hela min klass och suckade, tittade surt på dem och vände mig om och gick. Jag ville inte prata med dem. Jag avskydde både eleverna och lärarna. Ändå så lyckades jag på något sätt alltid gå med ett par stycken som jag åt med, åkte på stan med etc. Vad var grejen med det liksom? Jag tyckte inte om någon i min klass, men ändå så var det så svårt att vara ensam och lyckas slita sig loss. Varför jag kände så mycket hat för de som gick i min klass var nog för att de var otroligt barnsliga och kunde nog aldrig ha sett ett nyhetsinlsag i hela sitt liv.
Första halvåret i åttan så hade alla utom jag och en till IG i matte och då kanske ni förstår vad jag menar. Det var som att gå i en skola med utomjordingar. Jag orkade ialla fall inte lägga ner någon energi på dem, det var liksom min taktik hela tiden. Jag hade ju riktiga kompisar som gick på andra skolor som jag kunde lägga ner energi på istället.
Nu var det så att detta var en tid då Lunarstorm var inne och självklart hade jag också det som alla andra. Jag hade nån liten profilsida som jag hade nån liten frågespalt om vad man älskade och hatade. Jag hade aldrig sagt till någon i min klass vad jag tyckte om dem, för jag hade aldrig haft någon anledning liksom. Men när jag satt där inne på Lunarstorm så kunde jag inte låta bli att skriva min klass på min hatlista. Självklart såg alla det som gick i min klass också *host*. Jag fick ju hyfsat mycket pikar tillbaka om att jag aldrig skulle våga säga nåt sånt till dem i verkligheten m.m. Vem trodde jag själv att jag var då? Jo, jag var en tönt och en fjortis på samma gång. Då förstod jag genast att jag hade skrivit något som masssssssor av människor skriver till varandra på nätet som aldrig skulle våga säga det face-to-face. En sån person var ju inte jag. Därför var det lika bra att gå till skolan och säga rakt till dem att jag aldrig haft någon anledning att ta upp det förut men jag stod för allting jag skrivet och tyckte att de var riktiga fjortisar och IQ-befriade som inte förstod nånting. Ja, nåt sånt sa jag.
Efter den dagen förstod jag att om jag ville uttrycka mig på något sätt om vad jag tyckte om någon eller något så skulle jag alltid säga det face-to-face först och INTE först på internet, eftersom det kan uppfattas så fel. Därför ska ni veta att jag aldrig skriver något jag inte kan stå för. Man kan tycka saker om mycket men man får tänka på konsekvenserna.
Jag fick byta skola efter allt detta, och det var ju mitt eget val och visst var det bra, men idag nästan 10 år senare så hade jag antagligen gjort annorlunda i den situationen. Jag hade nog antagligen sagt vad jag tyckte innan jag skrev det.
Idag känner jag nästan inget hat för någon människa, men samtidigt har jag ju blivit äldre och mognat på mig också. Så mycket det fanns som man störde sig på när man var liten. Som min brorsa säger; "barn är egoister", inte alla, men jag var nog oftas det när jag var ett litet större barn. Vissa grejer får man hålla för sig själv, men det mesta säger jag, samt skriver jag som jag tycker och tänker.
Ja, jag står faktiskt för allting jag skriver. Skulle jag fela någon gång så skulle jag erkänna det.


Me, myself and cats.

2011-02-13 @ 08:06:33 Sånt som gör mig arg Permalink


Kommentarer
Postat av: Marie-Louise Grimlund

Hej ! Det är bra stå på Dig.Varför hymla.Jag är sådan som också säger rakt ut vad jag vill ha sagt,ingen skvallerkäring alltså.Får mycket AJ också förståss.Men är så gammal nu så jag skäms inte för det jag vräker ur mig.



2011-02-13 @ 08:32:22
URL: http://parart222.blogspot.com/
Postat av: Monika

Jag har förstått för längesen att du står för vad du säger o du är en rak o ärlig tjej :)

Stå på dig

Kram

2011-02-13 @ 09:47:49
URL: http://monckan.blogg.se/
Postat av: anna

tycker att det var jätte modigt att du sa vad du tyckte när du var så ung. jag var tyvärr en sån som bara va allmänt stökig och hängde på när jag var "fjortis" men idag står jag alltid för vad jag tycker och tänker och säger det alltid till folk, jag mår bättre av att vara ärlig och rakt på sak

2011-02-13 @ 10:42:50
URL: http://heltenklaanna.blogg.se/
Postat av: Sandra

ähh stå på dig själv och skit i alla andra!!



Ja jag ser verkligen fram emot min dag, så mkt att ja trodde de va 3 veckor kvar men kom på igår natt att de bara va 2 veckor kvar:D

2011-02-13 @ 12:54:24
URL: http://sandrags.blogg.se/
Postat av: Anonym

Jättefint skrivet! Du är beundransvärd.

2011-02-14 @ 21:30:38
Postat av: Laks

bra skrivet. varför skulle man säga/skriva något som man inte tycker? Folk som blir värsta kaxiga på nätet men egentligen är värsta tysta å inte vågar yttra en ynka liten åsikt på riktigt uppfattas konstig av mig. Det blir liksom som två olika personer.. stört.

2011-02-15 @ 13:47:31
URL: http://laks.webblogg.se/

Kul att du har kommit till min kommentarssida. Det är fritt fram att skicka iväg en snäll eller osnäll kommentar om inlägget, eller låt bli om du så känner för det. Vill du fråga något som inte har med detta inlägg att göra så kan du ställa din fråga i den lilla blå frågelådan som finns direkt efter menyn på denna sida. Annars går det även bra att maila på adressen:
tvminnen@gmail.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg info?

E-postadress: (publiceras ej)

Webbsida:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0