TVminnen


Simpor och grodfötter



Åhh, jag ryser. Jag var liten när det programmet gick på TV. Jag var jätte rädd för det samtidigt som jag tyckte att det var jätte spännande. Lite roligt också att jag hittade den här texten på Wikipedia; Simpor och grodfötter är känt för att vara det läskigaste barnprogrammet, då många barn blev rädd för karaktärerna samtidigt som de älskade programmet.
Haha, ja det var verkligen menat till mig tror jag.
När en familj som är en blandning mellan djur, människor och växter ska bo i en lägenhet bland en massa vanliga människor så kan det bara gå på tok.
Eftersom jag inte har sett programmet på ungefär 17 år så har jag ganska svaga minnen därfirån. Det är inte händelserna som är de tydligaste, utan känslan man fick när man såg det. Minns att jag ofta tänkte att det faktiskt påminde om människor man kan träffa på ibland som inte gör som alla andra man känner. Människor med annan bakgrund som kommer ifrån andra länder och har en helt annan livsstil, människor med alkohol och drogproblem och människor med psykiska besvär.
Nu när jag är äldre så kan jag faktiskt tycka att ett sånt program var ganska jobbigt att se som barn, visst, men det var nog otroligt nyttigt också. För hur det än var så påminde Simpor och grodfötter mest om människor. Det kanske var bra att sätta den där familjen i en lägenhet bland en massa andra "vanliga familjer". Det på grund av att det finns så otroligt mycket barnprogram med normala familjer. Mamma, pappa, barn. Vardagen är stress och helgerna är till för lediga och roliga aktiviteter. Jul, påsk och midsommar. Mormor, morfar, farmor och farfar. Pappan ska kunna lära barnen alla praktiska saker som cykla och simma och mamman ska lära vett och etikett. Det kanske fanns en mening med Simpor och grodfötter. Det kanske var nåt slags menande att barn skulle förstå att det faktiskt finns familjer som inte är som dem som känner min egen familj. Sen lade man på lite gräs och äckel för att det skulle bli lite kul för barnen.
Jag har faktiskt sett och tagit i de där kläderna på riktigt och de var riktigt äckliga kan jag lova.
2011-02-23 @ 06:00:00 Gamla TV-minnen Permalink


Kommentarer
Postat av: Laks

Har aldrig sett det där programmet, men jag tror definitivt att program om speciella människor är bra för barn att se. Så dem förstår att alla inte är likadana. Det är ju så det fungerar även när man vill uppfostra barn på en könsneutralt/jämställt vis. Om du är intresserad av jämställdhet och feminism måste jag tipsa dig om den här bloggen! helt jävla grym :P www.ladydahmer,se

2011-02-23 @ 11:15:44
URL: http://laks.webblogg.se/
Postat av: Ewreka

Oh ja! Jag kommer oxå ihåg det där programmet som ett av de äckligaste.. eller läskigaste... Usch usch! >.<

2011-02-23 @ 14:56:30
URL: http://ewreka.blogg.se/
Postat av: MaryCaroline

Haha, jag tyckte Simpor och grodfötter var roligt och det tycker jag än idag :) Jag tror att det fanns en mening med programmet, som de flesta barnprogram ju hade på den tiden. I det här fallet kan man ju jämföra det med barn som är flyktingar. Idag visar de väl inte såna här program, eller gör de det?

2011-02-23 @ 15:04:15
URL: http://marycaroline.blogg.se/
Postat av: Monika

Haha dom där kommer jag ihåg, äckliga :))

2011-02-23 @ 15:13:15
URL: http://monckan.blogg.se/
Postat av: Anna

Åh! Det hade jag glömt bort! Och ja, det var rätt scary... Undrar om det går att få tag i?

2011-02-23 @ 23:19:36
URL: http://barsine.blogg.se/
Postat av: » iѕaвella szerafia. - ibland är det skönt att få vara galen.

Åh, kollade alltid på det förut!

2011-06-19 @ 20:55:52
URL: http://szerafia.se

Kul att du har kommit till min kommentarssida. Det är fritt fram att skicka iväg en snäll eller osnäll kommentar om inlägget, eller låt bli om du så känner för det. Vill du fråga något som inte har med detta inlägg att göra så kan du ställa din fråga i den lilla blå frågelådan som finns direkt efter menyn på denna sida. Annars går det även bra att maila på adressen:
tvminnen@gmail.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg info?

E-postadress: (publiceras ej)

Webbsida:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0